NÄSMAGNETEN

KÅSERI FÖR HANDIKAPPIDROTTEN JUNI 1992

Jag har många år funderat varför jag har så lätt att orientera mig. Innan jag

blev hjulbent var jag bergsklättrare, och vad jag kommer ihåg har jag bara

gått vilse en enda gång och det var första gången jag besteg ett berg,

Kemacher i norra Österrike. Andra gången var i vintras i mitt vinterhemland

Spanien, då villade jag totalt bort mig när jag var på väg till några

kompisar, som bjudit mig på middag.

Första gången jag villade bort mig måste ha berott på att det var så mycket

magnetiska metaller i bergen alldeles söder om Kemacher, andra gången måste

det ha varit min egen rullstol som störde kompassen....ja, Ni vet den där

kompassen vi alla har längst ut i nästippen. Visste Ni inte det?? Det är

faktiskt klart konstaterat nu att alla människor har en liten järnbit längst

ut i nästippen och den pekar alltid dit man ska, det är bara att känna

efter....

Tror Ni mig inte? Första veckan i juni var jag dagpatient på Bodens lasarett

på grund av mina halsbesvär. På lunchrasten stack jag till stora fiket för

att få något i magen och en gång när jag var på väg tillbaka till min

avdelning så kände jag mig några sekunder osäker på vart jag skulle styra min

kärra, men då kände jag på nästippen och konstaterade för mig själv att

"näsan säger däråt", och visst var det rätt!! Nu vet Ni det, det är därför

förstår Ni, som man inte ska lägga näsan i blöt, för då stör man den här

orienteringsmekanismen.....

Jag har förstått ända sedan jag var liten att det var något visst med näsan,

folk sa alltid "han har verkligen näsa för det där", och då måste dom ju ha

menat detta att näsan alltid känner var man ska gå i livet. Det gäller att

vara näs-vis.

Tydligen är det också väldigt riskabelt just för näsan om man gör fel i

livet, annars skulle det ju knappast heta att man får sig en riktig

näsbränna. Denna straffmetod är till för folk som aldrig kan lära sig

ärlighet och uppriktighet. De som via mygel och tvivelaktiga metoder tar sig

fram i livet. Tack och lov upptäcks de förr eller senare. Det är synd bara

att så många kan hålla på så länge innan detta händer, och de får sin

välförtjänta näsbränna. Men bättre sent än aldrig, som det heter i det

välkända talesättet!

Det är inte alls roligt att åka på en näsbränna, för vissa tappar då också

ansiktet och då faller ju hela fasaden så att säga. Så det gäller att hålla

ögonen på vad man gör i livet.

Hur kan man skriva ett helt kåseri om näsans betydelse i livet, och ansiktet

och ögonen. Jo, är man observant på det svenska språket så märker man hur

fascinerade vi är av anatomi och naturmaterial över huvud taget. Som t ex;

man kan planka in på en cirkus, man kan bräda någon i något, någon kan vara

korkad. Eller vad tycks om dom här naturbeskrivningarna?

Kommer man ofta till ett ställe blir man stamkund. Problem kan vara kvistiga.

Dricker man blir man bladig. Dricker man för mycket blir man ett kronvrak.

Arbetar man mycket är man flitig som en myra, eller hjälper till att dra sitt

strå till stacken. Är någon dum ber vi dom dra åt skogen. När något går på

tok barkar det åt fanders. Tycker vi att någon är otrevlig är dom stendumma

eller dumma i roten. Har vi ont om pengar saknas det klöver. Saker kan vara

himla fina. Kvinnan kallas för blomma. Vissa situationer kan vara gräsligt

svåra. Är folk pålitliga är dom en riktig klippa. Snaggar man sig har man

stubbat håret.

Men det är så klart att det finns vissa träskallar som inte

alls kan se det roliga i det här, och en sak är fullständigt säker; skulle

man försöka översätta alla dessa begrepp och uttryck till en utlänning så

skulle han inte fatta ett barr!!

Nå, man ska ha näsa för humor om man ska förstå sådana här ordlekar, och nog

är det ett ganska vågat företag att försöka skriva om det så att inte ämnet

ifråga blir urvattnat, för det kan verkligen vara droppen som får bägaren att

rinna över.........

Eller vad tror Ni?

solvarma sommarhälsningar från Eran hjulbenta filosof

Bambi

från det mygg-och knottinvaderade MMMorrbotten